coffee&cigarettes
över gatorna på sergels torg
Ibland vill man liksom bara rymma. Springa iväg ifrån allt som finns och bara leva om på nytt. Jag vill springa så långt som mina ben bär mig. Jag vill springa tills mina ben inte orkar bära mig längre. Just för att se hur långt jag kan gå. Hur långt jag kan pressa mig, pressa mig till det allra yttersta. Jag är rädd för kärlek, fortfarande. Och det är nog du med även om du inte säger något. Vi är förlorade i varandra som man alltid säger. Men det ligger någonting i det, för man längtar efter den andres närhet. Du kan allt om honom. Alla småsaker, alla hans skönhetsfläckar. Du vet hur han lukar, du kan till och med känna lukten utav honom även om han är på flera mils avstånd. Du kan känna hans närhet även om han inte är där. Bara för att du vet hur hans närhet är och du är trygg då. Du är den tryggaste flickan i världen även vill du springa ifrån honom. För att du är rädd. Du är rädd för att förlora, även om det inte är en tävling. Jag är rädd och så är det bara det har alltid varit så och kommer alltid vara.
man måste bära en rymd på axlarna
skola e ju kul
monkeys
hejhej hej. sitter just nu med lila hårfärg i topparna. hur känns det här tror ni mycket oklart men det kanske det kan va värt. kul att prova något nytt men jaja har ju haft lila förut men inte lika myk som de kommer bli nu. ah men hej iaf. hoppas ni mår bra. jag mår väl helt okej. är tröttare än någonsin och skolan ska vi ej prata om. vill inte befinna mig där men måste så biter ihop ändå. vill helst ligga hemma skedandes med han eller nått sånt. bara det är med han. aja ni mår bra och vi kan väl låtsas att jag gör det också luv.
finaste jag hört
huf
